Följande text är en debattartikel och åsikterna är skribentens, inte Lösnummers. Lösnummer är religiöst, fackligt och partipolitiskt obundna och ska bland annat verka som ett forum för debatt kring Örebro universitet och Örebro studentkår.
–
Allt sedan 2009 har jag alltid sökt en tjänst som lektor eller adjunkt i rättsvetenskap vid Örebro universitet, institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete. Bland annat har jag uppgett att jag är notariemeriterad och docent i offentlig rätt samt har undervisat upp till bortåt 4000 klocktimmar och deltagit i en mängd högskolepedagogiska kurser. Universitetet har alltid avslagit min ansökan av olika skäl. Ett är att min forskningsprofil anses vara alltför smal. Ett annat är att jag inte är i början av min akademiska karriär. Ett tredje är att rekryteringen är avbruten p.g.a. förändrad bemanningsstyrka. Efter att ha begärt närmare uppgifter misstänker jag att det kan bero på att universitetet använder dessa skäl som täckmantel för att inte anställa mig p.g.a. funktionsnedsättning (dövhet).
Det har resulterat i att jag har överklagat beslutet hos Överklagandenämnden för högskolan eller bett mitt fack SULF att begära överläggning med universitetet. Dock har jag aldrig nått en framgång. Visserligen får universitetet inte diskriminera mig p.g.a. funktionsnedsättning men nämnden och facket bedömer att det inte är styrkt. Problemet är att universitetet åtnjuter akademisk frihet och integritet.
Vad som är svårförklarligt är att universitetets agerande inte står i överensstämmelse med dess aktiva arbete med att främja lika rättigheter för lärare. Det kan vara att universitetets utlysta annonstext erinrar om att de arbetar med att främja akademisk mångfald. Vidare kan det vara att universitetet erbjuder sina läraranställda högskolepedagogiska kurser som syftar till att dels främja tillgänglig högskoleutbildning för alla studerande oberoende av funktionsnedsättning – principen om universellt lärande – dels säkerställa att hela verksamheten är inriktad på att tillgodose FN:s agenda 2030 om social hållbarhet i utbildning.
Frågan om universitetets valda strategi att inte anställa mig som lärare ligger i studenternas intresse kan diskuteras. Örebro universitet är förlagt i Örebro kommun som har utropat sig till Europas teckenspråkshuvudstad. Det beror på att kommunen är värd för riksgymnasieutbildningen för döva och hörselskadade samt att den har Europas största tolkcentral. Kan en döv juristlärare underlätta för hörande studenter att veta hur de bör förhålla sig till döva och övriga utsatta grupper på ett professionellt sätt? Kan en döv juristlärare vara ett gott föredöme för studenterna att de kan övervinna sina akademiska hinder om de är tillräckligt motiverade? Kan en döv juristlärare ha de erfarenheter som underlättar för studenterna att tänka utanför givna referensramar genom att olika perspektiv bryts och utmanas?
Om studenterna anser att det är relevant att lärarkåren är mångfaldig har de enligt högskolelagen rätt att utöva inflytande över universitetets verksamhet. Det kan vara att kräva att rekryteringsprocessen alltid är transparent. Vidare kan det vara att framföra synpunkter på alla anställningsbeslut. Dessutom kan det vara ifrågasätta om rekryterare har kompetens att främja akademisk mångfald. Dock visar den amerikanska erfarenheten att det inte räcker utan det kan vara nödvändigt med kraftfulla åtgärder. Exempelvis stängde döva studenter världens enda universitet för döva genom protest och demonstration en vecka. De kunde inte acceptera att universitetsledningen utsåg en hörande kandidat som inte kunde amerikanskt teckenspråk till rektor med motivering att hon hade försteg vad gäller administrativ erfarenhet i förhållande till två döva kandidater. Kampen blev framgångsrik så universitetet fick en döv rektor för första gången i historian. En parallell kan dras med att svarta bedömer att demonstration är nödvändig för att den amerikanska poliskåren inte ska diskriminera svarta (Black Lives Matter-rörelsen).
Sammanfattningsvis anser jag att Örebro universitet, särskilt institutionen för juridik, psykologi och socialt arbete, måste reflektera över hur deras rekryteringsprocess kan främja akademisk mångfald utan att göra avkall från att bedriva en högkvalitativ verksamhet i enlighet med högskolelagen. Annars riskerar universitetets lärarsammansättning aldrig att återspegla samhället i övrigt. Det strider nämligen mot universitetets demokratiska uppdrag att vara ett öppet lärosäte för alla kompetenta oavsett grupptillhörighet. För att påskynda denna process räcker det inte att jag påtalar problemet utan att jag behöver stöd från studenter, politiker och övriga aktörer. Det berör inte enbart mig personligen utan att det ligger i allmänhetens intresse att all högskoleverksamhet som är skattefinansierad, bedrivs på ett rationellt och etiskt godtagbart sätt.
Richard Sahlin
–
Vill du svara på debattartikeln? Skicka då din replik till chefredaktor@losnummer.se!
Comments