Dagen var midsommar, hade förberett med vin och öl och gått av jobbpasset. Såg fram emot kvällen, den skulle bli så jävla kul! Drack och gjorde mig iordning samtidigt, ville inte anlända till vännerna nykter heller, det vore ju tråkigt! Flaskorna klirrade mot varandra och påminde mig om hur man gör en kväll lyckad. Tackade min framförhållning för att det fanns tillräckligt med alkohol för att hålla kvällen ut. Cyklade snabbt iväg till festen, slirade lite med cykeln på grund av ett gupp jag aldrig hann upptäcka. Väl på festen var jag i mitt esse och vinet gav mig en känsla som inte fick svalna eller ta slut. Tänker: ”Tur att jag tog med mer!”
Kvällen slutar med att jag sitter själv på en trottoar, någonstans i Örebro och är ensam. Vet inte var jag befinner mig eller hur jag hamnade där gatuskylten på andra sidan vägen går inte att läsa. Trots att min syn annars är utan anmärkning och trots att skylten är placerad inom synhåll, så kan jag inte läsa den. Min kropp är tung där jag sitter på trottoarkanten och snart inser jag, att jag inte klarar av att ta mig därifrån.
Hur historien slutade, väljer jag att hålla för mig själv, då meningen med krönikan är att spräcka bubblan kring vem det är som har ett beroende. Detta var inte min första och enda ”fyllebravad”, men väljer att lyfta händelsen då det är en tillräckligt allvarlig händelse för att den ska tas på allvar.
Alkohol är den mest lättillgängliga drogen, då det enda som gäller är att ta sig till systemet på öppettiderna. Som studenter, infinner vi oss i många stressiga situationer, därför är det där ruset så skönt att få. Det ger känslor som avslappning, glädje, gemenskap… det finns förbannat många bra anledningar till att dricka helt enkelt! Vilket poängterar hur miljö kan påverka oss. Ett beroende behöver inte utvecklas fort, då det kan ta sin tid att jobba fram. Vi tar också för givet att vi ska kunna dricka alkohol utan att behöva tänka en extra gång kring det.
Tänk ordet ”beroende” för dig själv, vilka känslor och tankar väcker det hos dig? Gissar lite vilt på att ord som ”ambitiös, vänlig, självständig” inte är de första som dyker upp. Dessa är några av mina egenskaper och jag har i flera år haft ett dåligt förhållande till alkohol, som sedan resulterade i ett beroende. Stigmatiseringen kring vem det är som har ett beroende underlättar inte för människor, när det kommer till att känna att man kan behöva hjälp. Det kan till och med bidra till förnekelse om sitt eget alkoholbeteende. På lång sikt utvecklas en psykisk ohälsa, ett faktum som tynger mig, då det finns hjälp och stöd att få.
Relaterat till stigmatiseringen kring beroende, fanns min egna förnekelse. ”Jag är inte sån! Det var bara lite problematik, no biggie”. När resultatet kom att jag översteg gränsen för vad som anses vara ett beroende, kom skrattet som en chockreaktion. Där satt jag som vem som helst, en ambitiös student som bara försöker fixa sin utbildning likt alla andra. Fördomarna om beroende och den egna självuppfattningen gick inte ihop. Tillslut fick sanningen sjunka in mellan tinningarna, att jag hade ett beroende.
Sedan drog en intensiv resa igång som gick ut på att kunna ta kontroll över situationen kallad alkohol. Förut gav den mig en falsk känsla av ro och lycka, medan jag idag känner mig mer tillfreds än tidigare. Nu för tiden ser mina fester annorlunda ut och på förfesterna byts oftast starköl ut mot folköl/lättöl. Starkölen dricks på klubben, eftersom det är dyrare så blir det inte så många. Om det någon kväll ”suger i vin-tarmen” så köps enbart små vinflaskor eller så delas en vanlig flaska med någon vän. Nu i efterhand finns en stor respekt men även kunskap för alkohol och hur det i längden kan påverka en. Beroende bryr sig inte om status, intelligens eller den egna styrkan, den kan kidnappa en ändå.
Skribent: Evelin Nilsson
Comentarios