En varm och solig eftermiddag i augusti 2018. Köerna till Sobra och Corax ringlar sig långa utanför Kraka restaurangen. Runt omkring köerna går faddrar med svarta och röda tröjor. Det är lite tryckt och spänd stämning och många är nervösa, det känns ganska väl. Någonstans mitt i kön till Corax rum, där står lilla jag. En osäker men taggad 22-åring som för andra gången någonsin befann sig i Långhuset.
Sedan den varma sensommardagen har det blivit väldigt många fler turer till både Långhuset och Corax kårsektionsrum. Jag visste redan innan jag började plugga att jag ville engagera mig i studentlivet och göra det mesta av min studietid. Redan som nystudent gick jag därför med i styrelsen, och vips så var mitt fyra år långa engagemang i Corax i rullning. Fyra år som har fyllts av glädje, kärlek och gemenskap och som har lärt mig så himla mycket. Framför allt hur viktig Örebro Studentkår är för studenterna och hur viktiga studenterna är för Örebro Studentkår.
Engagemang går ofta i vågor. Ibland vill alla vara med i styrelsen, utskotten och på aktiviteterna, och ibland ekar det nästan tomt efter engagemang. För mig har det alltid varit en självklarhet att ta ett ansvar och göra någonting gott för någon annan. Det är väl förmodligen därför som jag fortsatte engagera mig i Corax och styrelsen även efter att jag suttit ett år. Jag hade också så himla roligt och ville ta chansen att fortsätta, med lite större säkerhet och med nya människor att skapa minnen och erfarenheter tillsammans med. Att bestämma mig för att engagera mig ideellt i vår studentkår är det bästa beslut jag tagit under min studietid. Jag har genom mitt engagemang fått lära mig massor med nya saker och göra en hel drös roliga grejer som att jobba på Kåren och gå på gala. Men framför allt har jag träffat vänner för livet. Vänner som jag aldrig hade lärt känna om jag inte gjorde alla de saker jag gjorde inom ÖS under min studietid.
Jag har så mycket känslor för Corax och ÖS och det finns så mycket jag skulle kunna säga. Historier jag skulle kunna dra från dessa fyra år om saker jag sett, gjort och varit med om. Massor, men det finns också ett enstaka, ensamt ord som egentligen summerar allt. Tack. Tack till Örebro Studentkår för att ni finns för alla oss studenter och för alla möjligheter ni ger oss till engagemang för något större än oss själva. Tack till alla studenter som på något sätt engagerat sig i studentkåren sedan hösten 2018 och som därför hjälpt till att förgylla min studietid. Tack till Corax som i fyra år har varit mitt andra hem och till kårsektionsrummet som jag har spenderat ofantligt många timmar i. Till alla vänner och människor inom Corax och ÖS jag träffat under dessa år, tack. Tack för allt, tack för mig.
Jag känner mig väldigt nöjd med det jag åstadkommit med min studietid i Örebro. Jag har varit del av en större gemenskap än vad jag hade kunnat drömma om och det har verkligen gett min studietid det lilla extra. Allt jag gjort på sidan om studierna har verkligen fått mig att växa som människa och det är erfarenheter och kunskaper jag stolt kan bära med mig när jag nu ska vidare i livet och ställa mig längst fram i klassrummet och vara en förebild för tioåringar. Jag är stolt över den person jag är idag och det har jag till stor del Örebro Studentkår att tacka för.
Skribent: Lisa Alm
Fotograf: Attessa Nilsson
Komentarai