Institutionen för Humaniora, utbildnings- och samhällsvetenskap, HumUS, dras återigen med ekonomiska problem. Ämnesområdena anses i samhällets ögon som flummiga, onödiga och de ger inga jobb. Och det kan faktiskt bli en självuppfyllande profetia om vi inte stoppar den nedåtgående spiralen.
På senare år har kvälls- och sommarkurser eliminerats såsom turismutvecklarprogrammet och socialpsykologi tillsammans med periodiseringar i samhälls- och beteendevetenskapliga programmet och omstöpning av olika media- och kommunikationsutbildningar. Som om inte detta var nog, sker diskussioner om att ta bort retorikprogrammet och genusvetenskap som ämne samtidigt som samhälls- och beteendevetenskapliga programmet verkar bli mer fast, utan dagens möjlighet till så många valbara kurser.
Dessutom är den lärarledda tiden enligt sektionen Corax undersökning från 2014 i medeltal enbart 5 timmar per vecka för gemene HumUS-student, och detta tal är inte på uppåtgående. Studenter rapporterar ofta om ett föråldrat och icke-vetenskapligt synsätt på undervisning, kurser som inte är utmanande, seminarier som ställer låga krav på analytisk förmåga och lärare som egentligen helst av allt skulle vilja syssla med forskning i stället.
Det står givet att universitetet mister sin bredd efter alla nedskärningar av HumUS, men är det någon som pratar om djupet? Är det någon som undrar varför humaniorans värde i samhället undermineras? Är det någon som vågar berätta att de är rädda för att inte få jobb?
Javisst är dagens finansieringssystem för svensk högskola förkastlig. Javisst är bildningsidealets nedmontering av ondo. Javisst görs dåliga prioriteringar på regerings- och universitetsnivå. Men det hjälper inget att alltjämt skrika sig hes.
Skall humaniora höja sin status måste också denna bevisa sin nödvändighet för samhället i ren praktisk mening och inte bara fungera som ett elfenbenstorn med rödvinssamtal. Humanioran måste börja tro på sig själv. Och vi studenter måste kicka igång maskineriet.
Vi studenter måste sätta ner foten och kräva en förbättrad utbildningskvalitet på HumUS. Gå med i studentkåren, bli kurs- och programrepresentanter och prata med lärare om vår situation. Om inte vi gör det, fortsätter denna nedåtgående spiral och vår utbildning blir inget värt för arbetsgivarna eller för samhället i stort. Det är vår framtid det handlar om.
/ Simon Holmström Vice ordförande kårsektionen Corax
Comments