Jag står inne på Ica en trött onsdagseftermiddag, veckohandling står på agendan. Allt går smidigt och korgen fylls på med varor, det går bra ända till jag kommer till hyllan med tvättmedel. Jag blickar upp, det finns minst 10 olika märken att välja mellan. Jag står länge och dividerar över vilket märke jag ska köpa, till slut tar jag upp mobilen och börjar googla ”bästa tvättmedel”. Alla beslut ska maximeras, till och med de simplaste köp.
På vägen hem från butiken börjar jag reflektera över mitt beteende, min obeslutsamhet och mitt behov av att ta rätt beslut. Jag inser att detta beteende genomsyrar mitt liv. Att ta det ”rätta” beslutet gör att jag ligger sömlös om nätterna och funderar på alla val jag måste ta, val som berör min framtid och min framtida karriär, som att välja rätt sommarjobb, välja rätt kurser att läsa, gå på rätt seminarium osv. Jag inser att jag lider av ett fenomen som jag nyligen läst om, ”opportunity FoMO”, rädslan för att gå miste om karriärmöjligheter.
Jag är ivrig som person och tänker alltid positivt, jag ser möjligheter runt varje hörn. Dock får jag samtidigt känslan av att det finns för många möjligheter, för många val och jag dras i alla riktningar vilket slutar med total obeslutsamhet. Jag som redan är en obeslutsam person, som när jag köper choklad knappt kan välja mellan Japp eller Mars (Ja, det är typ samma), står handfallen inför alla dessa eventuella möjligheter. FÖR många alternativ insinuerar att det går att ta fel beslut, att det finns det ”perfekta” valet.
Det konstanta ifrågasättandet av sina val. Valde jag rätt utbildning? Valde jag rätt skola? Borde jag läsa denna eller den andra kursen för att kunna få mitt drömjobb? Det är opportunity FoMo. Begreppet är en spinoff av det omdiskuterade FoMO ( Fear of missing out). Klassisk FoMO definieras som rädslan för att gå miste om möjligheter till social interaktion, nya upplevelser eller andra spännande händelser. Rädslan för att missa en viktig händelse leder till en tvångsmässig oro.
Den konstanta rädslan att gå miste om något stort lägger sig som ett töcken som gör det omöjligt att njuta av nuet och de aktiviteter som jag faktiskt valt att genomföra. Jag inser att jag inte kan leva mitt liv på detta sättet, en ny strategi måste anammas. För närvarande har jag inte svaret på vad som ska bota min opportunity FoMO. Jag har dock målet i sikte, att inte låta det klyschiga ordspråket ”gräset är alltid grönare på andra sidan” diktera mitt liv.
Comments