Det är mitten på juli månad och halva sommaren har redan passerat. Sommarjobbet rullar på och snart, snart kan jag skymta några veckors ledighet. Mitt i all research om resmål, utflykter och aktiviteter kan jag inte låta bli att minnas tillbaka till förra årets utlandsresa med mina vänner. Förväntningarna var skyhöga och planeringen låg på detaljnivå. Nu med facit i hand vet jag att all planering var förgäves. Vår resa blev inte riktigt som vi tänkt oss. Det var sent i augusti som jag och tre vänner lyfte med flyget från Arlanda till Turkiet och Antalya. Därifrån skulle vi åka buss till Alanya. Oturen började redan morgonen efter vi hade checkat in på hotellet. Som de amatörer vi var hade vi ställt in luftkonditioneringen på 16 grader vilket resulterade i att en av mina vänner blev genomförkyld och sjuk resten av resan. Olyckligt nog var det samma person som jag delade rum med så jag fick lov att sova på soffan i köket resterande dagar av veckan.
Vi hade satt upp regler innan vi åkte men det var ingen som följde dem. Vi hade varit mycket noga med att vi skulle hålla ihop. Det lät ju bra i våra föräldrars öron men att få det att fungera i praktiken var inte riktigt lika lätt. Bara efter första kvällen hade vi splittrats åt olika håll. Tre av oss lyckades dock komma hem samtidigt men det verkade inte spela någon roll. Vår vän som redan hade kommit hem tidigare på kvällen hade inte bara låst dörren, utan även lagt på haspen.
Veckan fortsatte med bland annat matförgiftning, fler förkylningar, en trasig luftkonditionering, tiotusen taggar i händerna av en kaktus och ett borttappat pass vid hemresan. Just där och då var det inte kul. Med det var allt det som vi gjorde däremellan som betydde något. Det var fantastiskt väder, vi åt god mat, träffade nya vänner och många gånger gick vi hem i soluppgången efter roliga utekvällar. Det var inte förrän vi kom hem som vi kunde skratta åt vår otur. För trots all otur var det ändå lite charmigt på något sätt. Nu är det inte lång tid kvar tills vi ska åka igen. Vilka som ska med eller vart det bär av vet jag inte än, jag vet bara att vi inte ska planera mer än så.
/ Jenny Henriksson Skribent
Comments