När det lider mot jul kan det nästan kännas obligatoriskt att i alla fall ha besökt minst en julkonsert. En fantastisk kandidat till Örebro kulturlivs bästa julkonsert är Kalastider som anordnas för 22:a året i rad av Örebro Studentsångare. Är man ute på jakt efter körsång av hög klass så finns det ingen anledning att leta vidare. Kalastider bjuder på en fantastisk kompott av ståndaktiga basröster, schlagerdrottningar och en underbar julstämning.
Inledningsvis kan en svällande synt höras som det inte klingar särskilt mycket jul om. Den vinande synten avtar och en andlig version av The Weekends Blinding Lights kan höras ut i salen. Samtidigt placeras ljuslyktor ut på scen och julandan börjar infinna sig i Aula Nova. En minst sagt spännande inledning men det skall bli ännu bättre. När musiken tystnat får publiken bara en kort stund att applådera innan den mer traditionella jullåten Carol of the Bells inleds. Detta stycke framför kören på ett så pass levande sätt att poetiska bilder där stora och små kyrkklockor som klämtar i samklang en iskall julnatt spelas upp. Plötsligt tar konserten en vändning och en omtolkad version av Motown-klassikern Ain’t No Mountain High Enough framförs – kvällens första solist kliver fram och bjuder på en tonsäker insats. Denna märkliga blandning av det traditionella och det moderna uppenbarar sig gång på gång och blir ett slags genomgående tema för föreställningen.
Akt 1 når förmodligen sin kokpunkt när Winter Song avslutats och dirigenten plockar fram ett dragspel, spelar en enslig melodi varpå han signalerar till kören att det är dags att ta ton. Det som sedan följer är ett korus av röster som inte lämnar ett enda hårstrå vilandes mot min hud. Mozarts requiem Lacrimosa ekar ut i salen och trots att stycket handlar om döden känner jag mig otroligt levande. Jag sluter mina ögon och mår som en prins i en bagarbod. Arrangemanget är målande och ger en inblick i hur det hade låtit om Mozart och Liszt hade komponerat Argentinsk Tango tillsammans. Akt 1 avslutas med en rafflande övergång från Nu tändas tusen juleljus till Viva la Vida och sist Beatles All my Loving. Dirigenten meddelar att tomtar utlovas i akt 2.
När klockan ringt tre gånger slås portarna igen och akt 2 kan börja. Jag sätter mig tillrätta och hoppas på att konserten ska hålla samma höga standard som i akt 1. Jag blir inte besviken. Akt 2 bjuder på mer fart och fläkt med svängiga låtar som Ris à Malta, Santa Claus is Coming to Town och Let It Snow i kontrast till akt 1:s mer lågmälda prägel. Akt 2 bjuder även på mycket mer koreografi och interaktion med publiken i form av juldanser bland annat. En av akt 2:s stora höjdpunkter är det livliga numret Soul Cake som är en traditionell irländsk jullåt och visar upp ett häftigt samspel mellan solister och kör. Föreställningen toppas med ett interaktivt extranummer i form av allsång till O helga natt som sannolikt får varenda människa i Aula Nova att lämna föreställningen med julkänsla ända ut i fingertopparna.
Summan av kardemumman är att Kalastider är en strålande föreställning som rekommenderas starkt. Arrangemangen är i stora drag intressanta och färgstarka och som lyssnare kastas man in i en oförutsägbar musikalisk resa. Visserligen händer det att man upplever enstaka nummer som lite svåra att greppa som till exempel Humming Bird Song där även kören ser lite frågande ut under framförandet. Men detta blir bara petitesser för Kalastider bjuder på mycket konsonant sång med ett leende på läpparna i nästintill alla nummer. Alla solister känns tvärsäkra och aldrig uppstår någon oro över att en ton skall hamna fel. Stor eloge till Kalasorkestern som spelar otroligt tajt rakt igenom och får kören att låta ännu bättre. Ett plus i kanten till Silvia Östersjö Sharp som virtuost spelar intrikata fraser på fiolen vilket gör låtarna ännu mer dynamiska. Stundtals känns föreställningen mycket interaktiv, när dirigenten plötsligt står i publiken så känns musiken ännu mer intim. Häpnadsväckande bra insats från Kalasorkestern och Örebro Studentsångare.
När föreställningen är över får Lösnummer möjligheten att intervjua några av de medverkande, däribland körsångaren Linnéa Damm. Hon studerar till ämneslärare i matematik men inombords döljer det sig en tvärflöjtsspelande musiker som har sjungit i kör hela sitt liv. Hon berättar att det är skönt att få premiären överstökad.
Jag tycker att det är skönt att vi har haft en premiär. Nu kommer det bara att rulla på. Det brukar bli roligare och roligare varje föreställning.
Även de medverkande ska få tycka till kring vilket det bästa numret är. Linnéa berättar om sitt favoritnummer:
Jag gillar Kärleksvisan och det kändes som att den gick hem idag. Den är dynamisk och rolig att sjunga, så den har blivit en favorit.
Säger hon och ler. En av de duktiga solisterna var den scenvana Linn Björnsdotter som har ett långt förflutet med musik. Hon beskriver glädjen av att ha genomfört konserten.
Man får alltid en kick efteråt. Oavsett vad som händer så hjälper man varandra på scen och på repetitionerna. Det är en härlig gemenskap.
Även den flyfotade dirigenten Fredrik Berglund intervjuas. Fredrik är utbildad dirigent samt körpedagog och har lett Örebro Studentsångare sedan år 2000. Under föreställningen får vi bland annat se Fredrik dirigera, kompa på piano, leda koreografi och spela dragspel.
Jag kompletterar där det behövs. Man kan leda kör på väldigt många olika sätt. Det som är lite roligt är att ibland kan man stå och dirigera och ibland spela lite dragspel. Skälet till att jag flyttar mig mycket beror är att jag inte vill vara i vägen för det musikalisk uttrycket, jag vill vara en del av det musikaliska uttrycket.
Men vad menas egentligen med Kalastider och vad är tanken bakom denna potpurri av traditionella jullåtar och populärmusik? Fredrik förklarar detta och delar sina tankegångar vid låtval.
I Kalastider blandas julmusik, ny musik och annan musik som man inte i första hand associerar med julen. Viva la vida är inte en klassisk jullåt fast när man hör textraden “I hear jerusalem bells ringing” i relation till Nu tändas tusen juleljus så faller pusselbitarna på plats.
En konsert av denna magnitud kräver många timmars hårt arbete. Stäm- och solosång ska övas in, koreografin ska sitta och bandet ska låta tajt. Fredrik berättar att nyckeln till att orka vara så ambitiös är att ha kul ihop.
Play music heter det på engelska och vi försöker leka med musiken. Vi övar mycket för att kunna vara fria i musikskapandet.
Aula Nova är fullsatt med människor och detta är ingen slump. Biljetterna till alla fyra konserterna är näst intill slutsålda. Detta gör förstås Fredrik som körens konstnärlige ledare oerhört glad.
Det är ju fantastiskt! Vi har ju inget affischnamn, ingen kändis som säljer biljetter utan det är kören som säljer alla biljetter. Vi har i princip sålt slut alla fyra som det ser ut nu.
Kalastider 1 december
Comments