Jag tar ett djupt andetag, möter blicken på den gamla rektorn som sitter avbildad på väggen mittemot mig, och talar. Talar med darrande röst om att studenternas bild avviker från beredningsgruppens.
Att vara studentrepresentant i en styrelse eller ett organ bland ledamöter som besitter oerhört stor erfarenhet och kompetens är, mer ofta än inte, väldigt svårt. Att bland professorer och direktörer vara personen som ska stå upp för studenternas röst. Jag har själv varit den som har kommit på mig själv med tankar som säger ”de vet nog bättre så jag är tyst”. Det handlar inte om att inte kunna komma till tals, utan om den omedvetna maktbalans som finns i rummen som de viktiga besluten fattas, och min känsla att det jag säger kommer ändå inte göra någon skillnad. Men studentrösten är viktig. Den är värd att försvara oavsett om den ifrågasätts eller ej.
Studenter är en heterogen grupp med olika åsikter och tankar som alla är oerhört viktiga för ett universitet. Vi är inte mot en specifik kandidat som ny rektor, vi är för en process som ska vara kvalitetssäkrad, transparent och jämställd. Vi vill se ett modernt och framåtlutat universitet, som tar alla perspektiv i beaktande. Det är styrkan med just akademin, det kritiska förhållningssättet som genomsyrar lärosäten.
Vi reserverade oss inte för att skapa eller bibehålla en konflikt. Vi gjorde det för att vi tror på att förbättra processen. För oss handlar det om att säkerställa att framtida beslut präglas av större kvalitetssäkring och jämställdhetsintegrering.
Som studenter representerar vi framtiden – vi bär med oss insikter, värderingar och ambitioner som speglar en ny generation. Vi vill se ett universitet som inte bara speglar framåtsträvande. Vi vill att beslutsprocesser ska spegla de värderingar som gör akademin stark: kritiskt tänkande och utveckling.
Att reservera sig är inte en lätt sak att göra, särskilt inte som student i ett sammanhang där ens röst ofta är i minoritet. Men vi tror på vikten av att säga ifrån när något kan göras bättre. Inte för att kritisera någon person, utan för att stärka universitetet och dess framtid. Inte för vår skull, utan för Örebro universitets och framtidens skull.
Nästa gång jag i andra sammanhang ser den gamla rektorns porträtt på väggen, kommer jag att tänka på vad akademin ska stå för - öppenhet och utveckling. Låt det vara en påminnelse om att varje röst, även en darrande, kan vara stark och förhoppningsvis bidra till förändring.
Skribent: Anna Olsenius
Foto: Fanny Huss
Comentários