Det är snart julafton. Bara fem dagar kvar, och jag saknar den där känslan som brukar infinna sig lagom till slutet av november. Julkänslan är icke-existerande, ingen snö täcker marken, paketen ligger inte under julgranen än och jag är stressad. Detta är egentligen min favorittid på året, men just nu avskyr jag allt.
Alla har en person i sin närhet som blir alldeles nipprig och nästan lite psykotisk under juletid. Jag är den personen i min umgängeskrets, och har the time of my life varje december. Från första advent till den tjugofjärde svävar jag som på moln och bara njuter av lussekattsbak och snötäckta gator. Men dessvärre inte i år. Det har inte funnits tid till att ha det så där mysigt och för varje dag som gå bygga upp julstämningen ännu lite mer. Jag försöker verkligen att få tillbaka gnistan och vara den julfantast jag alltid varit, men varken tid eller ork finns någonstans att hitta.
För första gången studerar jag på universitet samtidigt som julen infaller, och jag har svårt att förstå hur man ska vara ledig parallellt med ett stort projektarbete. Vem har kommit på det här urusla konceptet att terminen ska sträcka sig över jul och nyår? Detta kanske är naivt tänkt av mig, men skulle det skada att lägga in lite ledighet? För antingen är jag ledig eller så pluggar jag, det finns inget mittemellan för mig. Det går inte att slappna av och mysa framför julkalendern när man vet att 7,5 högskolepoäng står och väntar på en. Just nu sitter jag och läser kurslitteratur som får mig att somna, när allt jag egentligen vill är att slå in julklappar och skriva knasiga tillhörande rim som halvtomhalvt avslöjar dess innehåll.
Men det är nog mig det är fel på, för alla andra verkar klara av den här balansgången utan problem. De nästan dansar över, medan jag knappt vågar ta ett stapplande steg. Dock har jag accepterat det nu: julen kommer i år också, men den blir långt ifrån vad jag önskade mig.
Kommentarer