”Kärlek börjar alltid med bråk”. Det har vi nog alla fått höra under vår uppväxt då vi retats med eller blivit retad av en jämngammal person av det motsatta könet. Har man blivit slagen av det motsatta könet förklaras även det med ”kärlek börjar alltid med bråk”. Som att kärlek och bråk, som är helt två skilda saker, skulle höra ihop.
Det vi lär våra unga i samhället genom detta är att det är okej att göra illa en annan person, om man gör det med kärlek. ”Kärlek börjar alltid med bråk” gör det okej att trycka ner och skada någon annan, för man älskar ju personen och gör det inte för att vara elak. När till och med lärarna säger till unga barn i skolåldern ”men du förstår, kärlek börjar alltid med bråk” istället för att tillrättavisa beteendet, så kommer vi i framtiden fortsätta acceptera detta beteende. Vi kommer fortsätta blunda, till och med när vår kollega, kompis, familjemedlem eller klasskamrat går med blåmärken i ansiktet till jobbet, för vi vet ju att hens partner älskar hen och att det säkert måste blivit något missförstånd. Kanske förtjänade personen dessa blåmärken, man måste ju få säga ifrån ibland. Lite måste man väl tåla, inte vara så känslig. Ett förhållande handlar ju om att ge och ta och redan som barn lär vi oss att kärlek alltid börjar med bråk.
Kärlek börjar alltid med bråk. Kärlek börjar alltid med bråk när någon slår dig, drar dig i håret, säger att du är fel, tar på dig fast du inte vill och har sex med dig mot din vilja. Kärlek börjar alltid med bråk för att hen beter sig så betyder säkert att hen är kär i dig och du kanske inte var tydlig nog, inte sa emot tillräckligt mycket, gav mixade signaler, inte sa ja men inte heller nej.
Men vet ni vad, kärlek börjar aldrig med bråk. Kärlek börjar med fjärilar i magen, nervositet, oro, ångest, sömnlösa nätter, hjärtklappning och leenden.
Skribent: Rebecca Stråhle-Wolke
Comentários