Förra veckan lät Örebro universitet meddela en ny inriktning i arbetet kring coronakrisen. Man planerar nu för att kunna välkomna nya studenter på campus när höstterminen börjar. Men i de många detaljerade beskeden fanns det inget att utläsa om introduktionen – det som måste vara det absolut största arrangemanget i Örebros studentvärld sett till antalet involverade personer. Och framförallt är det en så pass vital del i just ”välkomnandet av nya studenter” att dess frånvaro bland de övriga beskeden var mycket förvånande.
En föraning om problemen finns dock att utläsa bland beskeden i Örebro universitetets pressmeddelande. Och även om inte introduktionen benämns specifikt så är det – med de senaste månaderna i ryggen – välbekanta ord som finns att läsa: ”Folkhälsomyndighetens föreskrifter och rekommendationer, till exempel om hur många som vistas i en lokal samtidigt, ska givetvis följas”. För närvarande är maxsiffran satt på 50 personer för allmänna sammankomster, vilket skulle göra att introduktionen behöver delas upp i över hundra mindre grupper som aldrig får befinna sig på samma plats samtidigt.
Introduktionen som helhet är ett ansvarsområde som delas av universitetet själva och Örebro studentkår. För det är inte bara färgglada tröjor det handlar om. Av Örebro studentkårs introduktionspolicy framgår det att universitetet huvudsakligen ansvarar för introduktionens praktiska och akademiska delar medan studentkåren ansvarar för den sociala delen. Ska man generalisera stenhårt så anordnar universitetet olika informationspass medan studentkåren genom sina kårsektioner styr upp lekar och temafester. Det finns alltså två aktörer som ska vara med och bestämma om helheten och hur en säker men ändå fungerande introduktion ska kunna genomföras.
Så vad gör man? Gör man som vanligt fast med ett ständigt räknande av 50 huvuden? Gör man allt digitalt, även festerna?
Nej, jag tycker det är dags att ställa in den sociala introduktionen. Det skulle ge en möjlighet att lyfta det praktiska och akademiska, och inte bara det som universitetet står för utan även studentkåren. Örebro studentkår skulle oundvikligt förlora många medlemmar på en inställd introduktion och utmaningarna sedan kårobligatoriet avskaffades 2010 skulle visa sig ännu mer tydliga. Man skulle tvingas utforska ännu djupare hur man kan återvinna medlemsantalet och engagemangsnivån.
Det enda möjliga alternativet som jag ser är att sprida ut introduktionen på minst hela höstterminen och gärna ännu längre, med extremt få aktiviteter varje vecka för att i lugn takt låta välkomnandet bli ännu bättre med tiden och inte begränsat till de vanliga tre veckorna. Man skulle såklart även få mer tid till att säkerställa att varje aktivitet genomförs så att smittspridningen minimeras.
Jag tror dock att det kommer dröja länge innan 50 personer med majoritet gula tröjor och 50 personer med majoritet röda tröjor sittandes i varsin ände av Tybbleparken ser snyggt ut. De allra flesta Örebroare skulle klumpa ihop introduktionen till en helhet och risken för förtroendekriser eller ännu värre – smittspridning – skulle vara väldigt hög.
Och är det någon gång som förväntansfulla engagerade i kårsektionerna kan köpa en inställd introduktion är det väl under denna pandemi? För ställs den in skulle jag sucka rekorddjupt åt festande i kårsektionens namn och åt organiserade protester och klagan. Att gymnasieelever runt om i landet får för sig att revoltera mot säkerhetstänk är kanske inte helt oväntat men studenterna får isåfall bevisa nivåskillnaden i mognad.
Men framförallt behöver de engagerade få ett tydligt besked så att anpassningen kan ske redan innan sommaren.
Comments