Personen som myntade citatet ”du kan bara du vill” har uppenbarligen aldrig sett mig försöka laga mat. Det ovan nämnda är bara ett i raden av alla visdomsord som ska få dig att må lite bättre, prestera lite bättre, bli lite bättre i största allmänhet… Mig gör de mest irriterad, framför allt eftersom de antingen stämmer så skrattretande dåligt in på mitt studentliv, eller stämmer in perfekt på detsamma men på helt fel sätt.
”Du har det inom dig!”
Ett påstående direkt överförbart till min kära mobiltelefon, vars batteri plägar dö ungefär tre gånger om dagen. Men när jag (efter att ha tvingats navigera efter stjärnorna samt mina egna fragmentariska minnen av kartan som fanns på skärmen för en sekund sedan tillsammans med ett påstående om att 54 % av batteriet återstod) så äntligen hittat fram till min destination, stoppar i laddaren i ett eluttag och startar mobilen… så rakar procenten på en gång upp till typ 70. Och då undrar jag; fanns det någon speciell anledning till att du, kära mobil, under min vilsna vandring genom Örebros gator icke behagade dela med dig av dessa myckna procent, som du uppenbarligen hade inom dig hela tiden..?
”Tro på dig själv!”
Alltså även när jag själv mycket övertygat påstår att det är ett vinnande koncept att ligga kvar i sängen i några minuter till trots att bussen går om en halvtimma (och det där med att hinna göra frukost och duscha, det kommer på ett mirakulöst sätt att lösa sig när jag väl kliver upp… så jag ligger kvar lite till)? Även då?
”Förbanna inte mörkret, tänd ett ljus!”
Mmm. Visst. Men ibland är det av olika orsaker rätt svårt att tända ett ljus alldeles själv. En kanske inte har några tändstickor. Eller har glömt att betala elräkningen. Eller bara inte pallar att byta den där jämrans hallampan som sitter fast så hårt i sockeln som vore den fastlimmad och så ska det ju sitta i en speciallampa som bara går att beställa från en leverantör i Tyskland. Som bara har telefontid torsdagar 10.00 -10.45. Och då har jag lektion och kan inte ringa. Till exempel då kan det vara lite krångligt att tända ett ljus. Men jag brukar lösa sådana situationer på ett, enligt mig själv (men förmodligen inte enligt Sveriges samlade kår av terapeuter), väldigt bra sätt. Förbanna mörkret! Förbanna på bara! Men gör det roligt! Som med hallampan. Allt är bara krångligt och jag håller på att slå ihjäl mig varje gång jag kommer in i hallen eftersom, ja, jag ser inget. Men jag hade rätt skoj nu när jag skrev texten om den. Så, jag förbannar mörkret men på ett festligt sätt.
”Morgonstund har guld i mun!”
Kommentar överflödig.
”Förundras över allt, även det vardagliga!”
Enligt min rätt så bristfälliga research så myntades detta citat av Carl von Linné. Och det ligger väl något i det. Men medan han låg och nös perukpuder på sommarblommor och förundrades över pistiller och ståndare och annat insinuant, så förundras jag över den enorma variation av dofter (?) som min komposthink (som jag för sjunde dagen i rad glömt att tömma) kan åstadkomma. Jag har blivit väldigt bra på att andas genom munnen så fort jag går in i köket, och har jag tur växer det snart fram nån liten svamp som botar all världens sjukdomar mitt bland grötresterna och jag får Nobelpriset i medicin. Det ser jag onekligen fram emot!
Comments