Kvinnliga konstnärer blir ständigt förbisedda. Därför väljer Harriet Burden att låta tre män stå som officiella skapare av hennes konst. Det blir början på en osannolik resa, där ett komplicerat människoöde lindas upp, lager för lager. Siri Hustvedts Den lysande världen väcker många tankar, men ett smått förvirrande upplägg drar ner läsupplevelsen.
Det konstateras tidigt att perception är en komplicerad historia. Hur konst uppfattas av en betraktare beror inte bara på verket själv, utan även på vem konstnären är. Vem konstnären är bidrar alltså i högsta grad till det värde som tillskrivs en tavla, en installation eller en bild. Denna poäng blir smärtsamt uppenbar i Den lysande världen. Speciellt den att kvinnliga konstnärers konst värderas lika högt som manligas. Det får inte minst bokens huvudperson, Harriet Burden, erfara. Efter ett liv i skuggan av männen bestämmer hon sig för att en gång för alla visa exakt hur stor roll konstnärens kön spelar. Hon väljer att dölja sin identitet bakom tre manliga konstnärsalias. Hon skapar konsten och de agerar som upphovsmakare gentemot omvärlden. Men projektet får minst sagt oanade konsekvenser.
Det är en otroligt intressant idé och ett tilltalande sätt att leka med synen på manligt och kvinnligt. För det blir tydligt att avsändaren spelar roll, och att ett konstverk i det här fallet uppfattas vara ”bättre” när en man har skapat det. På så sätt utmanar Hustvedt läsaren att tänka och reflektera över genusaspekter på ett högst angenämt sätt. Utöver detta intressanta tema är boken inte mycket att hurra för. Den är upplagd som en slags antologi, där en fiktiv redaktör – efter det att huvudpersonen Burden gått bort – försöker foga samman pusselbitarna som utgjorde hennes liv. Kapitlen består av Burdens egna dagboksanteckningar, intervjuer med personer i hennes närhet samt egna utsagor av barn och vänner. Den här formen och de ständiga perspektivbytena komplicerar och nyanserar visserligen den bild av Burden som framträder, men det är rörigt och emellanåt rätt svårbegripligt.
Sedan ska det inte stickas under stolen med att Hustvedt kan skriva. Och hon kan bygga en fascinerande historia, även om den stundtals blir rätt långdragen och står och stampar. Ur ett genusperspektiv får Den lysande världen många tummar upp – den ifrågasätter och pekar på den manliga norm som i stor utsträckning råder i samhället. Ur ett läs- och underhållsmässigt perspektiv däremot lämnar den mer att önska.
Titel: Den lysande världen Författare: Siri Hustvedt Genre: Roman Utgiven: 2014 Förlag: Norstedts
/ Emelie Bröms Skribent
Comentarios