Det kanske är jag som bara fortfarande har barnasinnet kvar, men att följa julkalendern från första till tjugofjärde december är ett måste varje år, inga undantag. Om den inte faller en i smaken, sitter man på baken och tittar hängivet ändå. Nu har ungefär halva av årets julkalender sänds och därför ska jag, som självutnämnd julexpert, bedöma och se om den lever upp till mina krav. Här kommer min recension av tjugohundra artons julkalender, “Storm på Lugna gatan”!
Handling:
Många anser julkalendern vara ett viktigt inslag i juletid, för varje år präglas sociala medier av föräldrar som diskuterar huruvida kalendern är lämplig för deras barn och om den förmedlar “rätt” julkänsla. Att julkalendern i år utspelar sig i den mindre byn Järnkroken, full av äldre trähus och massvis av snö, gör det svårt att inte känna den mysiga känslan som skaparna vill åt. Under avsnitten får vi följa “Lugna gården” som för första gången är med i den så kallade “Julkampen”, vilken i nio år har vunnits av byns mäktigaste kvinna och hennes familj. Sporadiskt fylls avsnitten av tävlingar som bland annat loppis, tomtelopp och lussekattsätning. Stor del av tiden ägnas dock åt grannbråk, vilket ger ett enformigt intryck i längden.
Visst, den är utformad för den yngre målgruppen men även nittonåriga jag vill gärna bli underhållen och sluta gäspa tre minuter in i avsnitten. Början var stark men nu dalar det tyvärr, och som helhet känns årets julkalender lite lam.
Karaktärer:
Familjen Storm, som handlingen främst kretsar kring, är aningen… udda. Men, i en lagom dos levererar de faktiskt en hel del skratt här hemma i soffan. Ibland försöker manusförfattarna för mycket vilket resulterar i att det bara blir stelt, eller som min lillebror skulle säga; cringe. Julkalenderns stjärna måste ändå vara familjen Storms minsting, Vilja, som med yvigt hår och en något för stor leopardmönstrad onepiece charmar oss alla. Hon må vara blott fem år, men säger sina repliker på ett trovärdigt och härligt vis vilket ger humoristiska inslag. Storebrorsan i familjen är istället mellanmjölk, och är inte en välutvecklad karaktär alls. När han dyker upp i rutan, sträcker jag mig automatiskt efter mobilen och scrollar som på kommando igenom Instagram.
Det finns många starka personligheter i årets julkalender, men i min smak så är majoriteten lite för starkt lysande och jag blir bländad titt som tätt. Ena stunden känns karaktärerna överdrivna, för att i andra blekna och orsaka en gäsp-epidemi. Ja, det är rena rama berg-och-dalbanan och jag börjar bli illamående.
Julkänsla:
I denna kategori plockar “Storm på Lugna gatan” poäng, för julkänsla finns det allt! Snön har varit med sedan avsnitt ett, och julpynt pryder gårdarna. Till och med ett luciatåg fick vi den trettonde, och ingen var gladare än jag. Att handlingen drivs av tävlingar som präglas av jul gör det hela ännu bättre, speciellt om man jämför med förra årets kalender där ordet jul knappt nämndes… Det heter ”jul”kalender av en anledning, punkt slut.
Betyg:
Jag är en van och härdad julkalendertittare, och därför har jag krav. Jag vet vad jag vill ha när jag bänkar mig framför tv:n den första december klockan 18.45. För att ge er en jämförelse, så kan jag meddela att tjugohundra sjuttons julkalender, “Jakten på tidskristallen”, inte höll måttet enligt mig. Årets då? Jo, jag ger den generöst nog betyget 3 av 5 trots att kvalitéen varierar kraftigt från avsnitt till avsnitt. “Storm på Lugna gården” kommer inte gå till historien och bli en klassiker, så som “Dieselråttor och sjömansmöss” och “Trolltider”, men den duger för i år. Den gör sitt jobb, det vill säga sprider julkänsla och får en att längta till julafton ännu mer.
SVT Julkalendern – Storm på Lugna gatan
Bildtext: I rollerna: Lena Philipsson, Henrik Johansson, Cecilia Forss, Johan Rheborg, Edvin Ryding, Wilma Lidén, Maja Söderström, Adrian Macéus.
Foto: Johan Paulin/SVT
コメント