Kanske fick du höra lite snabbt om Funka under din introduktion. Kanske har du gått förbi deras lokaler i Långhuset och undrat vad som händer bakom den låsta dörren. Kanske har du aldrig ens hört talas om Funka eller det stöd det utgör för studenter med en funktionsnedsättning. Lösnummer har träffat Funka-handläggare Moa-Lisa Björk för en intervju med den stora frågan; hur funkar egentligen Funka?
Funka är en stödfunktion vid Örebro universitet som studenter med varaktiga funktionsnedsättningar kan vända sig till för att få likvärdiga förutsättningar att klara sina studier. Funktionsnedsättningen kan bero på t.ex. dyslexi, neuropsykiatriska diagnoser, psykiska diagnoser eller synskada. Om det skulle behövas kan studenten få stöd från Funka under hela studiegången. Drygt 700 elever blir varje år beviljade stöd från Funka.
Moa-Lisa Björk har varit handläggare på Funka sedan augusti och hennes dagar går till stor del ut på att träffa studenter och svara på frågor. Hennes huvudsakliga uppgift är att samordna stödet för studenterna hon träffar.
– Det är jätteroligt att jobba på Funka, säger Moa-Lisa.
Moa-Lisa berättar att en student måste ha en dokumenterad funktionsnedsättning för att få stöd från Funka. Samtidigt förklarar hon att det inte bara är diagnosen som bestämmer vilket stöd som ska erbjudas utan att detta anpassas efter individen.
–Vi vet ju inte hur funktionsnedsättningen påverkar studierna och det är ju utifrån det som vi ger stöd, berättar Moa-Lisa.
De studenter som uppfyller kraven för att få stöd från Funka kan boka tid med en handläggare där de tillsammans lägger upp en plan för hur personen kan få det stöd som bäst passar dennes unika behov.
– Allt stöd är utifrån individ. Två personer med ADHD kan behöva helt olika former av stöd, förklarar Moa-Lisa och fortsätter.
– Vilket stöd som ska erbjudas beslutas alltid i samtal med studenten. Det finns alltså ingen mall eller punktlista som vi utgår från.
Funka kan besluta om eller rekommendera stöd för studenten. Stöd som beslutas om är det Funka själva har rätt att godkänna för studenten. Det kan vara bland annat hjälp med rättstavning och anteckningsstöd. Anteckningsstöd är dock beroende av att någon i samma klass ställer upp på detta.
För det stöd som Funka bara kan rekommendera behövs godkännande av annan part, exempelvis kursansvarig. Detta kan vara att få föreläsningsmaterial i förväg eller tillåtelse att spela in föreläsningar.
– Vi kan rekommendera om exempelvis förlängd tid på hemtenta, säger Moa-Lisa.
Hon berättar också att det finns begränsningar för vad Funka kan hjälpa till med.
– Vi kan inte påverka hur examinationerna ser ut. Hur undervisningen ser ut är alltid är helt upp till lärarna, förklarar Moa-Lisa.
– Men vi kan alltid skriva rekommendationer.
Moa-Lisa tror att det finns studenter som har rätt till hjälp från Funka utan att söka den. Hon förklarar att många som har en funktionsnedsättning klarar av sina studier ändå och därför väljer att inte söka stöd. Samtidigt berättar hon att studenter med funktionsnedsättningar ofta kan behöva kämpa mer för att klara sina studier och att detta kan gå ut över deras fritid och mående.
– Det är svårt att komma ifrån att studenter med funktionsnedsättning alltid kommer lägga ner mer tid på sina studier än de utan, berättar Moa-Lisa. Funka gör dock sitt bästa för att ge dessa studenter bästa möjliga förutsättningar.
-Vårt mål är att studenter med stöd från Funka ska kunna prestera lika bra som om de vore utan funktionsnedsättning, säger Moa-Lisa.
– De ska inte behöva hanka sig fram med sina studier utan de ska kunna klara dem väl. Vi vill att dessa personer ska få ut så mycket som möjligt av sina studier och samtidigt orka med livet.
Studenterna som söker hjälp från Funka blir fler och fler vilket Moa-Lisa tycker är jättebra. Hon tror det kan bero på att personer med funktionsnedsättningar tidigare har haft svårt att komma till universitetet. Under de senaste 20 åren har stigmat kring funktionsnedsättningar minskat samtidigt som det stödet som erbjuds från ung ålder ökat.
-Det är en helt fantastisk utveckling, säger Moa-Lisa.
I en drömvärld hade Moa-Lisa gärna arbetat mer ute bland studenterna och jobba närmare
lärare och studievägledare för att snabbare snappa upp de studenter som behöver stöd.
– Man vill ju alltid göra mer, berättar hon.
– Universitetet är inte uppbyggt för individanpassning, förklarar Moa-Lisa.
Hon berättar att hon drömmer om ett universitet som redan från början är anpassat för fler.
–Jag skulle vilja jobba mer med generell tillgänglighet, avslutar hon. – Om alla hade väl tilltagen tid på sina tentor kanske inte det extra stödet hade behövts.
Comments