ÅSIKT – Skicka in ett debattsvar!
”Porr är inte sex”, så inleder en opinionsartikel i Dagens Nyheter (14/10) undertecknad av bland annat olika riksdagsledamöter och f.d. kommunalråd. Artikeln har fått stor uppmärksamhet i media. Och det är inte svårt att förstå varför. Likt en moralens väktare ropar olika politiska representanter i gemensam stämma efter en haverikommission som ska utreda porrens skadliga verkningar, och man presenterar förslaget att Sverige bör anamma ett så kallat ”opt in/opt out”-system, det vill säga ett samarbete med internetleverantörer där grunden är att sakna tillgång till porr och där man som konsument aktivt måste välja att ta bort filter för att kunna ha tillgång till pornografiskt material på internet.
Förbluffningen är ett faktum redan vid den första meningen. Självklart är porr sex. Det är olika skildringar av sex i bild, text och film med syfte att frambringa njutning, vad annars? Att påstå att porr inte är sex utan en ”mångmiljardindustri som samarbetar med multinationella storföretag för att kunna fortsätta prångla ut kvinnoförakt och rasism” är ingen sanning utan en värdering. Man menar även att porren sexualiserar våld mot kvinnor och uppvisar grova övergrepp och förnedring av tjejer och kvinnor. Det påstås även att porren har en negativ effekt på människors självbild. Särskilt utsatta är unga pojkar och man framhåller att porren förstör barn och ungas nyfikenhet på sex och sexualitet, och hänvisar till statistik som visar att pojkars porrtittande börjar i så tidig ålder som 11,5 år. Dock uppges ingen statistik om flickors porrtittande. Redan här gör man ett grundläggande misstag då man exkluderar det kvinnliga könet i debatten och utgår istället ifrån föreställningen om att porr endast är till för män.
Här skulle någon kunna hävda att det faller sig naturligt att utgå ifrån en sådan föreställning då man försöker göra sig hörd som en feministisk röst men detta blir ett svagt försök som faller platt då den feministiska utgångspunkten för artikeln tycks härstamma från äldre dagar med förlegad syn på kvinnors sexualitet. Att påstå att porren är till för enbart män och att porrindustrin som helhet försöker sälja in budskapet om att riktiga män vill ha porr som skildrar våldsamma sexuella handlingar med inbäddat kvinnoförakt där ”kvinnor stryps så att de tappar andan och män trycker sina kön så långt ned i halsen på kvinnorna att de nästan kvävs” är dels en grov generalisering gentemot hela det manliga släktet men även en förolämpning av kvinnors sexualitet och fantasier.
Kvinnor kan mycket väl tycka om att bli strypta, smiskade etc. under samtycke såväl i verkligheten som i fantasin. Att säga någonting annat vore inte bara ännu en grov generalisering utan även en djup demoraliserande och fördömande syn på människors olika sexuella fantasier. Det hör även till en skev kvinnosyn att påstå att all porr per automatik är kvinnoförnedrande. Det förnedrande i det här fallet är snarare att att utgå ifrån att kvinnor inte skulle veta sitt eget bästa. Genom att resonera på detta viset tilldelar man kvinnor, direkt eller indirekt, en kollektiv offerkofta. I en tid där feminismen har fått allt större utrymme i samhällsdebatten, och rättmätigt så, kan man inte låta bli att undra om inte vi har kommit längre i såväl porrdebatten som i våra uppfattningar om kvinnlig sexualitet.
Att dessutom tala om porrindustrin som om den endast innehåller grovt sexualiserat våld mot kvinnor är en osanning som tyder på att man saknar insikt i ämnet. Utöver det exkluderar man exempelvis gayporr, lesbiskt porr och andra typer av sexuella skildringar som inte passar in i ramen för den typ av pornografi som artikeln utgår ifrån eller inom ramen för dess feministiska utgångspunkt.
Men det mest alarmerande är den odemokratiska innebörden i förslaget som våra politiker tycks problemfritt ställa sig bakom. Ett statligt porrfilter skulle i realitet innebära ett övertramp och djup inskränkning mot svensk grundlag. Vår tryck- och yttrandefriheten är reglerad i tre av fyra svenska grundlagar och är en förutsättning för ett demokratiskt statsskick. Därtill är censurförbudet en av huvudpunkterna i vår tryckfrihet. Ett statlig censur, där våra politiker har det slutgiltiga ordet kring vad som får eller inte får visas på internet, står således i direkt motsats till den öppenhet som är känd för att prägla vår fria marknad samt fundamentala demokratiska värden. Frågan är hur man ämnar lösa detta rent juridiskt. För övrigt är diskussionen om ett statligt porrförbud en gammal fråga, och för varje gång det har blåst nytt liv i debatten har man slutligen kommit fram till just denna återvändsgränd.
Det blir således svårt att föreställa sig hur förslaget ska kunna göras till verklighet. Hur ska staten kunna förhindra uppkomsten av nya porrsajter, någonting som är bundet att ske som en direkt följd av censuren. Att filtrera en massa olika porrsajter skulle med stor sannolikhet ge upphov till dubbelt så många nya. Är det då tänkt att våra politiker ska sitta och titta igenom allt pornografiskt material som kommer ut på nätet dagarna i ända? Någonstans kan man inte låta bli att fråga sig om inte detta endast är ren och skär signalpolitik.
Comments