Örebro är en sprudlande kulturstad, fylld med innovation. Åtminstone enligt Frida Mehlin, verksamhetsledare på Örebro Riksteaterföreningen (ÖRTF). Jag träffar henne på hennes soliga kontor mittemot Stadsbiblioteket, för att snacka kultur och scenkonst och för att visas runt i den imponerande Hjalmar Bergman-teatern.
Frida, ursprungligen från Falkenberg på västkusten, beskriver hur hon föll för Örebro vid första ögonkastet. Då studerade hon dans vid folkhögskolan i Kävesta. När hon var färdig där letade hon andra utbildningar i Örebro och ramlade på så vis in på teaterpedagogprogrammet vid Örebro universitet. Två dagar efter examen erbjöds hon ett vikariat som verksamhetsledare på ÖRTF, och där jobbar hon än idag. – Att ha en tjocktarm i Svartån, det är hur coolt som helst! säger Frida. Hon berättar med entusiasm om Örebro, som hon beskriver som en jättehäftig kulturstad. Bara faktumet att staden innehåller två olika teatrar, en musikhögskola och även Kävesta folkhögskola (om man drar stadsgränserna lite längre bort) ger en ledtråd om hur mycket som händer här i staden. Det finns många människor som håller på med skapande, och som gärna vill visa upp det. Sedan är Frida ett stort fan av Open Art – det smartaste man kan ha i en stad, tycker hon.
Vårens program på scenen Den första punkten på vårens schema går av stapeln 19 mars. Det är pjäsen “En druva i solen”, en amerikansk teaterklassiker som nu spelas för första gången i norden. Frida beskriver produktionen som ‘extra allt’. – Det är mycket folk på scen, mycket rekvisita, riktiga möbler… Den ska bli jättespännande, verkligen!
Senare under våren, 16 april för att vara exakt, kommer “Perfektion” – en dansföreställning som live-streamas på bio Roxy. Frida tror att föreställningen, som delvis består av dans och delvis av teckenspråkstolkning, kommer bli häftig för alla att se. Särskilt glad är hon över det mångåriga samarbetet med Dövas Förening i Örebro. Fridas egen favorit i vår är dock “Männen med rosa triangel”, i samarbete med RFSL både på nationell och regional nivå. Hon berättar att det är en historia hon inte kände till tidigare. – Den föreställningen kommer vara jättebra, tror jag. Men jättejobbig. Berättelsen, som handlar om homosexuella i nazisternas koncentrationsläger, kan vara tung, men de allra jobbigaste partierna gestaltas genom dans. Frida tror även att pjäsen kan bli ett dragplåster för unga vuxna, som i nuläget är underrepresenterade bland teaterbesökarna. Hon beskriver den yngre generationen som mer medveten om frågor som sexualitet, varför “Männen” kan vara intressant. “Männen med rosa triangel” intar scenen 22 april.
Varför borde man gå på teater som student? – Det beror helt på hur man är som person! Vi på ÖRTF försöker alltid ha både musik, dans och teater så är man kulturintresserad finns mycket att hämta. Men, jag har också varit student. Man har mycket annat för sig. Och så kanske man inte har någon att gå på teater med. Man kanske måste vara två stycken, ändå, som värderar det, säger hon med ett leende.
Frida tror också att teaterbesök är litegrann av en generationsfråga. Den äldre befolkningen är vana att gå på alla evenemang som rutin, medan de yngre alltid har haft mycket mer att välja mellan. – Vi, vår generation, är så bortskämda med valmöjligheter. Då kanske vi väntar in i det sista med att köpa biljetter så att vi inte missar något. Sedan vet vi också mer vad vi gillar, man kan ju hitta allt på Youtube. Det kanske gör att vi kräver mer av teater. Det ska vara något som verkligen intresserar oss.
Inne i teaterns hjärta Intervjun är över och jag samlar ihop mina saker. Frida frågar om vi vill ta en titt på teatern – ett erbjudande vi inte är sena att tacka ja till. Tillsammans dyker vi ner i byggnadens hemliga inre. Frida öppnar dörrar, försvinner bakom hörn. Jag och fotograf-Patrik skyndar för att inte tappa bort henne i denna mörka labyrint. Plötsligt tänds lampor i taket och vi upptäcker att vi står i teatercaféet. Här visas mestadels barnteater, en annan personlig favorit hos Frida. Hon skrattar när hon berättar vilket fint beröm hon brukar få av gästande skådespelare för logerna. Logerna som i själva verket bara är toaletterna. När vi tittar in i damernas vid entrén förstår jag varför de lätt kan misstas. All den ursprungliga inredningen från 1960-talet är kvar, och de stora speglarna kantas av glödlampor såsom man föreställer sig att en stjärnas loge i Hollywood skulle se ut. Även vid scenen har allt bevarats, och de röda skinnstolarna fullkomligt osar nostalgi. Det är en pampig plats, och inte bara på grund av storleken.
Jag drömmer mig in i miljön, föreställer mig hur jag hänger in min stora pälsrock i garderoben för att visa en rak, fotsida klänning under. Hur jag pudrar min näsa snabbt i det mjuka lampskenet i badrummet innan jag stiger in i stora salen, ett program i min handskeklädda hand. Ja, min fantasi kanske inte är direkt tidsenlig, men jag längtar efter att införa mer glamour i mitt liv. Kanske tar jag chansen redan nu på lördag.
Fakta: ÖRTF har studentpris på sina biljetter. Oavsett föreställning kostar en biljett alltid 120 kronor för den som studerar på någon av Sveriges universitet eller högskolor.
Comments